Moshi, Tanzania – Det löser sig, helt säkert

Nu hade jag betat av den enda egentliga anledningen till att åka till Afrika.
Ärligt talat finns det inget annat jag har varit intresserad av. Visst, det finns massor att se, men jag vet inte riktigt vad.

Tillbaka på mitt tidigare hotell, Golden View Hotel där jag och March fick bo för $15, tillägnade jag dagen till dokumentation och research. Jag behövde verkligen komma på vart jag skulle åka.

Mina alternativ som jag har kommit fram till:

  • Madagaskar – För att filmen var kul
  • Kenya igen – För att Safari-tours är hälften så dyra där jämfört mot Tanzania. Men känns segt att behöva betala visum ännu en gång, behöva återuppleva Nairobi osv.
  • Sydafrika och Namibia – Vill se båda länderna, men främst för öken i Namibia. De har ena riktiga feta sanddynor där. Sydafrika ska vara fint, men landet kräver helt säkert mer tid än vad jag har över och just nu känner jag för att beta av så många länder som möjligt.
  • Zanzibar – Möta upp March där, bara slappa på stranden och hoppas på att jag kommer på någon plan där. Men troligt kommer jag bara slappa och inte veta mer efter några dagar där. Dessutom äär det ganska svårt att tänka i umgänge med March.
  • Jag gav researchbiten ett halvdant försök, men gav upp ganska fort. Jag var inte på humör för att sitta och leta information idag. Det löser sig säkert.

    På eftermiddagen kikade Wincie förbi. Jag har tidigare kallat honom Winces. Det är det jag har trott att han heter, men tydligen inte. Han ska hjälpa mig med lite ärenden.

    Tidigare på dagen var jag inne hos honom och lämnade tillbaka all utrustning som jag har hyrt. Jag pratade med honom då om att jag behöver tvätta, eftersom tvättningen på hotellet jag bodde på efter klättringen, var svindyr. Jag vill bara kunna lämna in min påse med kläder, betala en given summa och hämta kläderna senare. På tidigare hotell tog de rätt mycket betalt, men också olika betalt beroende på vad jag skulle tvätta. Jag behövde då räkna och registrera varje olika plagg som jag hade i min påse, avgöra om jag verkligen behövde tvätta plagget osv. Nej, det var jag inte intresserad av. Jag vill ärligen inte ta mer än nödvändigt i artiklarna i min påse, allt är för grisigt.

    Wincie kände så klart folk och vi lämnade in min tvättpåse till några killar som hade ställt en tvättmaskin på en bakgård som de också använde som pokerbord.
    Jag har lärt mig en hel del hälsningsfraser på Swahili nu, så nu är det enkelt att få kontakt. De meddelade att jag skulle få betala 10000 TZH för tvätten, vilket motsvarar ca $4.
    Så ja, nu snackar vi. Tvätten skulle hämtas upp vid 17:00, två timmar senare. Därefter åkte vi vidare till bankomaten och plockade ut mer cash.

    På vägen till Laundry Express körde vi förbi en Indisk/Italiensk restaurang. Jag bad Wincie stoppa och frågade om restaurangen var bra.
    – Den är väldigt bra, sa Wincie
    Fint, då äter vi där ikväll. Jag bjuder, sa jag.
    Det var så länge sedan jag åt pasta nu. Jag har varit väldigt sugen på det en stund nu, så vi gjorde upp att ses kl 18:00

    Sen tillbaka till hotellet igen. Jag måste verkligen få ihop resan nu.
    Jag satt och kliade mig i pannan, pratade lite med en äldre dam med skägg från Dar Es Salaam. Fick inte mycket information ifrån henne heller.

    Plötsligt plingar det till på Messenger. Det var March.
    Hon meddelade att hon också hade klarat bestigningen, men hon hade spytt mer än 15 gånger på vägen upp och guiden hade nästan plockat ner henne. Men det hade gått bra.
    Jag förklarade att jag satt och försökte komma underfund med vad jag skulle göra härnäst.
    – Du borde följa med mig till Zambia, sa hon.
    Vad gör man där, frågade jag
    – Är du dum i huvet!? Victoria Falls! Världens största vattenfall!

    Ah, än en gång. Ni vet vilken sucker jag är för världens-någonting-någonting
    20 minuter senare hade jag en flygbiljett till Lusaka, Zambia.
    Åh vad skönt. Äntligen någon som kunde bestämma det åt mig.
    Min tvätt! Klockan är snart 18:00 och jag vet inte ens vart tvätteriet låg! Det är söndag idag, är det fortfarande öppet? Mina kläder!
    Wincie skulle hämta mig kl 18:00. Det var stor risk att tvätteriet stängde då, eller möjligen tidigare. Nu när klockan var 18:15 och Wincie fortfarande inte hade dykt upp.

    Få se nu, gjorde vi upp att han skulle hämta mig kl 18:00 eller skulle vi ses där kl 18:00? Jag skickade till honom och frågade vart han var. Meddelade också att jag ”inte hade lyckats hitta” tvätteriet och att jag behövde hämta tvätten innan dess.
    – Vart är du, fick jag tillbaka på WhatsApp.
    På hotellet, skrev jag
    – Kommer…

    10 minuter senare, ca 18:30 kom Wincie och plockade upp mig.
    – Jag har hämtat din tvätt med, flinade han och visade mig påsen.
    – De hade stängt, men jag känner killen. Hakuna Matata!
    Denna man. Numret till honom är sparat så är det någon av er som ska till Moshi, säg till!

    På restaurangen presenterade han mig för en kvinna i 50-årsåldern. Hon var chef restaurangen och satt och pratade med oss hela kvällen. Det visade sig att hon kände en ägare och en guide av ett safaritour-företag i Zambia. Jag fick kontaktuppgifter till dessa. Både hon och Wincie berättade att Zambia är väldigt bra för safari. Det är mycket billigare än Tanzania.
    Nu börjar jag få flyt igen. Jag har varit lite orolig att jag ska behöva åka tillbaka till Kenya för nationalparken Masai-Mara. Inte för att jag har något emot den, den är säkert skitfin, men jag orkar inte med Nairobi igen. Nu kan jag alltså få se nytt land, safari och världens störta vattenfall – i en och samma etapp!

    Fantastiskt. Wincie körde mig till busstationen så jag kunde köpa bussbiljett till Dar Es Salaam i Tanzania, en åtta timmar lång busstur. Dit åker jag, och därifrån flyger jag imorgon; till Lusaka, Zambia.

    /Lars – Din värmefilt i skogsbranden.

    Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *